LinaHallstroms

Idag vill jag börja med att berätta att jag skäms lite grann, eller jag vet itne vad jag ska säga om min känsla i kroppen men jag vill i alla fall tacka LovisaJi för hjälpen med bloggen, utan dig hade det inte varit möjligt! du får dagens stjärna av mig ! Förlåt att jag inte nämnde dig tidigare

 
Dagens samtalsämne blir musik. Hallelujah och Last Request, det går inte att förstå hur någon kan göra så bra musik, tonerna är satta så perfekt att man blir alldeles lugn i kroppen. Jag förstår inte hur musik kan ha så stort inflytande på mig, men det är sant. Det är samma sak med kent, det kan vara dåliga texter, men bara det är några toner i varje låt som sitter på exakt rätt ställe så blir hela låten så underbar. Kent -  Columbus är precis så. Blev besviken på "Ingenting" men nu är Kent tillbaka till sitt vanliga ja!

Ikväll kommer Linnea och Tommy hit, jag har köpt Semlor på Opalen så ska vi planera ÅRE. Jag är lite orolig för micke har fått så ont i sitt knä så han inte kan gå, men han måste hinna bli frisk på 3 veckor, annars blir det en tår i ögat. Vi tar nog en roadtrip till Åre, med massa gofika, sjung-musik, myspys. Micke planerar att svepa en karta öl innan vi ska fara så han slipper vara delaktig i körschemat. Det blir nog tommy som får ta på sig den biten istället!

Jag är så glad att Linnea har hittat Tommy, mitt hjärta blir så varmt. Jag hittade bilder på min kamera på dom två och jag insåg att när linnea och tommy ser på varandra syns det i deras ögon att dom är lika lycklig som jag är i att jag har micke, oj det där kan vara svårt att förstå.
Jag är så glad att Micke och Tommy har blivit kompisar, det blir så bra allting då. I söndags när vi var hos Tommy och bara gjorde ingenting, åh det var så mysigt. Kan det inte alltid vara så? Jag får en klump i magen när jag tänker på att alla bara kommer försvinna åt varsitt håll, plugga, resa, allt. Micke, Rab, JOhan, Emelie har redan försvunnit.  MEn jag vet att det bara är i några år sen kommer allt bli som vanlig igen, riktiga vänner försvinner inte! En del av mig vill iväg och se världen, jobba utomlands, plugga, den andra delen av míg vill bara att tiden skulle ha stannat för ett år sen. MIn klass var ju som mina syskon, jag kan inte vara riktigt lycklig utan dom.



Såg på GilmoreGirls idag på jobbet, Rory tog studenten, jag började gråta. Det finns vissa stunder i livet då man saknar skolan så jävla mycket. jag saknar att träffa alla mina vänner, alla skämten, allt! Men man får inte tänka på det, för det går inte att få den tiden tillbaka, hur mycket man än vill. Det är bara se frammåt, det mesta brukar ju leda till nått bättre, men ska jag vara ärlig är jag osäker på den här fronten.
Igår var det OTH, varför ska jag alltid börja gråta till det? det spelar ingen roll vad som händer det är alltid så sorgligt eller vackert, jag känner igen mig så mycket i den serien på något sätt.

Tack micke för att du finns, uatn dig vet jag inte vad jag skulle gjort, du gör mig hel <3